Educator Feature: Ordinary Needs Met with Special Efforts

By Frida Eriksson

Educator Frida Eriksson writes reflectively on experiences of responding to challenging moments, working as a cohesive team and meeting ordinary needs with special efforts.

*Swedish version follows after English

The first days of school are now complete. It is exciting and fun to meet both new and old students. But it is also a time when you as an educator are put to the test. It takes time to get to know your students. It is not uncommon for there to be incidents at the beginning of a semester. I’m in that situation now. It is easy to feel unsuccessful in your professional role. In such moments, it is important to find our way back to our basic task, especially with students with special needs. Give yourself time to reflect and evaluate your own thoughts after an incident.

In the current situation, I think it is fortunate that we are so close-knit in our team and we act routinely. Quick decisions are made and we are quickto mobilize. I cannot stress enough the importance of a cohesive team with common goals within clear didactic frameworks. We stand strong and secure and are clear and determined in our approach.

We are also concrete and clear in our communication with the student when everything has finally calmed down. We circulate in responsibility, in conversation and in our actions in the situation that has arisen. It must be made clear to the student that there is no room for that form of challenging action.

That we as educators can show other clear and straightforward alternatives and strategies that lead to better communication and a more constructive action is of utmost importance.

We must clearly show and / or tell that we are not giving up. Never! Choosing to back down and be unclear only leads to more frustration and ambiguity, both in the student and in the colleagues in the team. There should not be too many words in the heat of the moment, of course.

Action is a must, but when given the opportunity, you must be clear.

It is important not to be fuzzy or make too low demands on the student when it comes to consequences and personal responsibility. Give clear and concrete tips and show in other ways to relate to their own feelings.

Make reasonable and age-appropriate requirements to give the student a sense that we believe in the student’s abilities and that we see her potential.

We know from experience that staff who have given up, which is completely understandable if you have a class of 25 students and several children with challenging behavior, contribute to the feeling of not being right, failure and not feeling liked. It pushes back self-esteem and enhances the experience of not being good enough. The student may think that “well, that person cannot stand me either and disappeared.” I imagine it evokes emotions that leave deep traces in a person, over and over again. It is then perfectly reasonable for that person to get caught up in behavioral and emotional patterns that are difficult, if not impossible, to break on their own.

There is a need and that is why we are there. We must show that: we see you, we like and care about you, we want to help you and you are just as good as you are. You do the best you can. Always.

BIO

My name is Frida Arehn Eriksson. I work as a teacher at a resource school in Järna. Throughout my working life, I have worked with children and young people with disabilities.

My fascination and interest in people with neuropsychiatric disabilities began in 2003 when I started working in a high school class with students with ADHD and autism.

Anger and fury were what I thought I met until one day I was sitting out on a bench in the sun with a student and I exclaimed “What nice weather it is!”

She looked at me for a long time with a pensive look and said “Do you have to say that? Everyone sees it well and it does not need to be said. So stupid … and unnecessary.”

I remember that was the day I figured out how these amazing people can think. That moment has followed me ever since.

It’s an exciting world to access and I enjoy every time I manage to find the right keys and tools. Sometimes you may have to try a lot of keys to get in, once you are there it is amazing, amazingly different!

A person with a disability is not really a person with special needs, but a person with very ordinary needs that must be met with special efforts.

Photo provided by Frida Eriksson

PÅ SVENSKA

Första dagarna i skolan är nu avklarade. Det är spännande och roligt att träffa både nya och gamla elever. Men det är också en tid då man som pedagog sätts på prov. Det tar tid att lära känna sina elever. Att det blir incidenter i början av en termin är inte ovanligt. I den situationen är jag nu. Det är lätt att känna sig misslyckad i sin yrkesroll. I sådana stunder är det viktigt att hitta tillbaka till vår grunduppgift i mötet, med framförallt elever med särskilda behov. Ge dig tid att reflektera och utvärdera egna tankar efter en incident.

I den pågående situationen tänker jag att det är tur är så vi är så sammansvetsade i vårt team och vi handlade på rutin. Det togs snabba beslut och vi blev fort aktivt agerande. Jag kan inte nog understryka vikten av ett sammansvetsat team med gemensamma mål inom tydliga didaktiska ramar. Vi står starka och trygga när allt till synes faller för eleven. Vi är tydliga och bestämda i vårt förhållningssätt.

Vi är också konkreta och tydliga i vår kommunikation med eleven när allt till slut lugnat sig. Vi cirkulerar i ansvar, i samtal och i vårt agerande i den uppkomna situationen. Det måste göras tydligt för eleven att det inte finns utrymme för den formen av utmanande agerande.

Att vi som pedagoger kan visa andra tydliga och raka alternativ och strategier som leder till bättre kommunikation och ett mer konstruktivt handlande är av yttersta vikt.

Vi måste tydligt visa och/eller berätta att vi inte ger upp. Aldrig!

Att välja att backa och vara otydlig leder bara till mer frustration och otydlighet, både hos eleven och hos kollegorna i teamet.

Inte för många ord i stridens hetta, givetvis.

Handlande är a och o, men när tillfälle ges ska man vara tydlig.

Det är viktigt att inte vara luddig eller ställa allt för låga krav på eleven när det kommer till konsekvenser och eget ansvar. Ge tydliga och konkreta tips och visa på andra sätt att förhålla sig till sina egna känslor.

Ställ rimliga och åldersadekvata krav för att ge eleven en känsla av att vi tror på elevens förmågor och att vi ser hens potential.

Vi vet ju av erfarenhet att personal som har gett upp, vilket är helt förståeligt om man har en klass med 25 elever och flera barn med utmanade beteende, bidrar till känslan av att inte vara till lags, misslyckande och att inte känna sig omtyckt. Det trycker tillbaka självkänslan och förstärker upplevelsen av att inte duga. Eleven kanske tänker att “jaha, den personen orkar inte med mig heller och försvann.” Det föreställer jag mig väcker känslor som sätter djupa spår i människan, om och om igen. Det är då fullt rimligt att den människan fastnar i beteende- och känslomönster som är svårt, om inte omöjligt att bryta på egen hand.

Där behövs och därför finns vi. Vi måste visa att: vi ser dig, vi gillar och bryr oss om dig, vi vill hjälpa dig och du duger precis som du är. Du gör så gott du kan. Alltid.

Bio:

Jag heter Frida Arehn Eriksson. Jag arbetar som lärare på en resursskola i Järna. Jag har i hela mitt arbetsliv arbetat med barn och ungdomar med funktionsnedsättningar.

Min fascination och intresse för människor med Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar tog sin början 2003 då jag började arbeta i en klass på högstadiet med elever med adhd och autism.

Ilska och vrede var det jag tyckte att jag möttes av tills jag en dag satt ute på en bänk i solen med en elev och jag utbrister

-vilket fint väder det är!

Hon tittar länge på mig med en fundersam blick och säger.

– måste man säga det? Det ser väl alla och det behöver inte sägas. Så dumt… och onödigt.

Jag minns att det var den dagen som jag listade ut hur dessa fantastiska människor kan tänka. Den stunden har följt mig sen dess.

Det är en spännande värld att få tillgång till och jag njuter varje gång jag lyckas hitta det rätta nycklarna och verktygen. Ibland kan man behöva prova många nycklar för att komma in, när man väl är där så är det fantastiskt, fantastiskt annorlunda!

En människa med funktionsnedsättning är egentligen inte en människa med särskilda behov, utan en människa med alldeles vanliga behov som måste tillgodoses med särskilda insatser.

Frida is an educator at Mora Park, a well known “resource school” in Jarna. Read more about the school here: https://www.morapark.se/

Next Post

Parent Feature: "I love autism"

Sun Nov 22 , 2020
By Aðalheiður Sigurðardóttir I love autism For me autism is beautiful, brave, funny, clever, and eager to learn. I love autism because she is my daughter. This feeling is so liberating, and I am so grateful to have found it. But it has taken some time and I fully admit […]